Sitter i taxin på väg till Sahlgrenska. Känner mig underlig. Som att inga tankar kommer åt mig. Jag åker från hemmet och alla problem där. Jag är på väg till sjukhuset och mina problem där. Men just nu är jag mitt på motorvägen. Det är lugnande att susa fram i baksätet på taxibilen med vinden susande i springorna mellan rutorna och bilen. Det enda jag uppfattar och orkar tänka på är mil efter mil av asfalt som bilen tillryggalägger och som ligger framför oss. Rytmen i den sköna reggaemusiken som min chaufför lyssnar på. Inget annat kan äntra mina tankar just nu. För stunden är det bara jag, asfalten och gunget i musiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar