lördag 15 december 2012

Guldfiskar

Idag har huvudvärken inte varit så jobbig. Lite i förmiddags och börjar känna av den nu också men det är en annorlunda sort. Sitter mitt i pannan liksom. Aja idag är bättre än igår i alla fall. Jag och mamma tog till och med en liten, liten promenad på eftermiddagen. Somnade riktigt sent inatt, ungefär vid fem och vaknade klockan tio för att jag hade ställt larmet på klockradion. Jag gjorde det i ett försök att kunna få somna tidigare ikväll genom sömnbrist helt enkelt. Vi får väl se hur det går. Jag har ju insomningstabletter men dom hjälper inte nu. Och ja, även sömnproblemen skyller jag på kortisonet för det är också en i raden av alla biverkningar. Tur då att jag inte behöver vara pigg på dagarna. Den här dagen har jag ägnat åt kroppsvård, eller hudvård eller vad man kallar det. Låter kanske speciellt men jag hade helt enkelt lite hemmaspa. Bytte först lakan i sängen för att det skulle vara extra trevligt att ligga där idag och förstås för att det var dags. Sedan satt jag med fotbad och filade fötterna. Duschade länge och varmt och skrubbade hela kroppen. Smorde in hela mig med lotion speciellt fötterna med extra fet salva och slutligen fixade jag till naglarna. Tog bort gammalt lack, filade och målade nytt. Det enda jag inte gjort som jag hade tänkt göra är ansiktsmask men det får bli en annan dag.

Och anledningen till att jag beskriver detta för er i detalj är för att det inte är ofta jag orkar ta hand om mig själv på det här sättet. Inte allt på en gång i alla fall. Speciellt när man mår dåligt och en dusch räknas som en fysisk ansträngning. Men det var gött när jag låg i sängen helt ren och fräsch med nya lakan och mjuka fötter under tiden jag väntade på att lotionen skulle torka in. Tänkte också nämna att det inte är speciellt lätt för två personer som får cellgifter och på grund av det har minne som guldfiskar att föra en vettig konversation. När jag och mamma satt och åt lunch hemma idag så skulle jag berätta för henne om en film jag höll på att titta på. Men jag kom inte på namnet på personerna som var med eller vad själva filmen hette. Jag hade också en speciell anledning till att jag tittade på just den filmen men det tog ett tag innan jag kunde komma ihåg tillräckligt många ord för att kunna förklara denna anledning för henne. Sedan när hon skulle berätta något som jag nu inte minns så kom inte hon heller ihåg namnet på detta vad det nu var och det slutar med att vi konstaterar att det inte är så lätt att konversera när man inte kommer ihåg något av det man vill prata om. Tänkte skriva ungefär hur det lät vid köksbordet idag.

Jag: Jo jag tittar på en film som heter .... I alla fall den handlar om en kille som .... eller ah eller jo men anledningen till att jag tittar på filmen är för att han regissören som jag inte kommer ihåg namnet på ska vara bra och den här filmen är rätt gammal men du kanske vet vilken det är. Om jag nu bara kunde komma på vad den heter..... Ja i alla fall så verkar den bra.

Mamma: ...

Jag: Jag vill nämligen se fler filmer som anses vara klassiker liksom och lära mig mer namn på kända regissörer eftersom jag ju vill jobba med TV och film sen. Det känns som om dom flesta kan namn på fler kända regissörer än vad jag kan och jag är ju ändå intresserad av det.

Mamma: Ja jag kan nog inte någon.

Jag: Jo men det kan du nog, han där, han jättekända, som dog för några år sedan. Jo men han som gjorde skräckfilmer du vet. Han, ah han kan du nog egentligen fast du inte kommer ihåg bara. Men nu kommer jag inte ihåg vad han heter... men han kan du nog i alla fall...

...och så vidare.

Nu får det vara slut på det här blogginlägget. God natt och hoppas ni får en fin tredje advent. Nästan bara en vecka kvar till julafton nu. Roooooligt!

4 kommentarer:

  1. Hej Emma
    Jag vill bara tacka dig för denna underbara blogg skriver. Jag har själv leukemi och känner igen mig i varje inlägg du skriver. Det är verkligen skönt att läsa om någon som går igenom samma sak, någon som verkligen förstår. För ibland känner man som ingen kan riktigt begripa vad det är man upplever. Tröttheten, den gnagande sorgen i själen som ibland kommer, minnesförluster som du skrev om här (jag skrattade när jag läste detta inlägg, kände igen mig precis!). Inte för att de inte vill förstå eller inte försöker, men det är så svårt när man själv inte går igenom det.
    Så ännu en gång, tack för de fina inläggen och tankarna du delar med oss. Du inspirerade mig att starta en blogg för att dokumentera dessa år med leukemi och hjälpa andra som går igenom detsamma som vi. Om du är intresserad så är det här min blogg:
    http://myyearswithleukemia.blogspot.se/
    Ta hand om dig, och jag önskar dig all lycka i framtiden.
    Kram Lydia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lydia!

      Åh vad roligt att du startat en egen blogg(även om det är fruktansvärt att du fått leukemi och det gör ont i mig när jag tänker på allt du måste gå igenom men du kommer klara det såklart och du kommer bli en grymt stark tjej på vägen!!), räkna med mig som en av dina regelbundna läsare! En grej som jag verkligen uppskattat med min blogg är att den hjälper mig minnas. För det är så mycket saker man glömmer bort, hur man har mått och saker man gått igenom. Men då kan man bara gå tillbaka i arkiven och läsa om det igen vilket jag har tyckt varit skönt! Det var en lättnad och glädje att läsa att du förstår precis vad jag pratar om! Som du sa att det är svårt för andra att förstå helt även om dom verkligen försöker.
      Tack för din fina kommentar och ifall du någon gång vill prata eller fråga om något är det bara att höra av dig!!

      Kram Emma

      Radera
  2. haha! du får mig allt o skratta gott Emma!
    Jag kan trösta dig med att du nog även med minnessvårigheter kan fler regissörer än mig ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha vad bra Karin jag hoppades att någon skulle tycka det var lite roligt i alla fall :) Synd att vi inte kunde ses idag men då har vi nått att se fram emot en annan dag istället!

      Radera